Jag överlevde trappan!

Jag skriver, alltså existerar jag.
Jorå, så att... jag överlevde minsann trappan!

Målet var tre varv så tre varv blev det.
Sååå stolt över mig själv!

Jag, F och P kom till en blåsig Kvarntorpshög (Det måste väl räknas som pluspoäng att bestiga höga slagghögar i storm?). Vi fotade och satte igång appar för att mäta tider och avstånd, önskade varandra lycka till och körde igång. Några söndagspromenerare låg framför oss i trappan så vi armbågade oss förbi dem med föraktfulla fnysningar. GÅ i trappan? Klenisar! Vi flög upp för de första stegen. P och F var längre fram men jag kände mig stark, jag var nog i bättre form än jag trodde.
Sen försvann andningen!!!
Efter tjugo steg upp av de fyrahundratjugosju slutade jag springa...
jag fick släpa mig upp till den första trappsatsen där det fanns utrymme för vila. P joggade på, hans neongula jacka försvann i molnen där uppe. Vid andra trappsatsen när jag började ifrågasätta vad jag egentligen höll på med såg jag F (följ hennes blogg här) som är en av de mest vältränade människor som finns OCKSÅ hämta andan!
(Jag höll noga koll på söndagspromenerarna så de åtminstone inte skulle ifatt mig, tycke nästan jag höra deras fnissningar när de tog pinsamma foton på mig som de säkert kommer sprida över hela nätet.) 
Vi tog oss upp!
Efter högsta toppen kunde vi småjogga nerför grusvägen. Förutom att man fick spänna musklerna och hålla emot i den ganska branta nedförsbacken gick det ändå ganska bra. Sprang hela vägen till trappsatsen där vattenpausen väntade.
Upp igen!

svett-åsa på väg hem!

Den här gången hade andningen kommit igång men det kändes ingen idé att springa upp. F tog två steg i taget och jag ville inte vara sämre. Träningsvärken kommer vara ordentligt otäck imorgon. P såg vi inte skymten av.
När vi nästan kommit ända upp tredje gången fick vi syn på P bakom oss. Vi sprang sista biten upp för att han inte skulle hinna varva oss och tog sällskap ner.

Efter tre varv var jag trött och glad att åka hem, men... jag ser inga problem att fixa fyra varv nästa gång!

#kännermigstolt

Belöningen hemma, MAT!!!