Sökare

måndag 29 september 2014

Avslut, och en ny början!

Universitetet är inte för alla. Inte för en Åsa i alla fall...

Nu har jag provat och är en erfarenhet rikare.
Beslutet känns rätt i mage, hjärta och själ. Hjärnan undrar vad jag håller på med men får helt enkelt hänga på ändå. I fredags meddelades skolan, CSN och arbetsförmedlingen att förändringar är på gång i Åsas liv.
 Fortsättning följer...





Little boxes

Little boxes on the hillside,
Little boxes made of ticky tacky
Little boxes on the hillside,
Little boxes all the same,
There's a pink one and a green one
And a blue one and a yellow one
And they're all made out of ticky tacky
And they all look just the same.

And the people in the houses
All went to the university
Where they were put in boxes
And they came out all the same
And there's doctors and lawyers
And business executives
And they're all made out of ticky tacky
And they all look just the same.

And they all play on the golf course
And drink their martinis dry
And they all have pretty children
And the children go to school,
And the children go to summer camp
And then to the university
Where they are put in boxes
And they come out all the same.

And the boys go into business
And marry and raise a family
In boxes made of ticky tacky
And they all look just the same,
There's a pink one and a green one
And a blue one and a yellow one
And they're all made out of ticky tacky
And they all look just the same.


 "Malvina Reynolds"

onsdag 24 september 2014

Frosseri i våld

Delar ett gammal blogginlägg från kaffekokarbloggen angående våld.

fredag, november 15, 2013


nyhets-äckel

Jag vill först börja med att säga att det är bra att vara upplyst, vi behöver veta vad för slags värld vi lever i.

Det jag ställer mig frågande till är varför det känns som människor frossar i andras olyckor. Förr hade vi olika "krösamajor" som gick omkring i stugorna och spred skräck om sjukdom och grannbyarnas elände. Detaljerat beskrev de likmaskar och sjukdomssymptom, de vältrade sig i historier om blodbad och stympade fingrar.

Idag har vi media, Aftonbladet tävlar mot Expressen vem som kan vara mest detaljerad i olika våldsbrott. Vidriga och sjuka saker beskrivs så noggrant att man till slut bara vill spy, det är flera gånger jag stängt ner sidan för jag inte klarar av att läsa klart. Om det finns möjlighet att lägga ut bilder utan att gå över gränsen för tryckfrihetslagen så publicerar man gärna de också. Det finns en mängd rasistiska sidor, som tyvärr också får kallas tidningar (dessa tänker jag inte länka till), som gärna delar förnedrande foton och videor där offret förnedras ännu en gång.
Via sociala medier sprids rykten, sanna som överdrivna eller rent av falska, om ännu mer detaljer runt brottet. När man läser kommentarsfältet till en länkad nyhet så ser man att där frodas ilska och hat och andra fall beskrivs och sprids vidare. Det tar aldrig slut!

När man träffas hemma hos varann finns det de som inte kan låta bli att ta upp en extra smaskig nyhet och själv spä på med några vidrigheter och dra paralleller till ens eget liv. Vem vill ha dessa tankar i huvudet? Det kanske inte är så konstigt att jag så ofta har mardrömmar eller går och oroar mig för att det värsta ska hända. Dessa bilder ni placerar i mitt huvud kommer aldrig försvinna, jag bloggade tidigare om underhållningsäcklet som är ännu mer svårt för mig att förstå.

En tanke kom till mig (som jag inte har källor till) är om inte våld föder våld?
När en latent våldtäktsman eller pedofil läser om dessa brott kanske denne får en kick och triggas igång att också våldta med samma metod? När en skötsam ostraffad yngling för första gången får i sig starksprit plötsligt får upp alla dessa bilder media matat honom kanske det är det som får honom att utföra handlingar han får ångra resten av sitt liv?
Det är bara en tanke... men har jag helt fel?

Jag tycker absolut media ska skriva om att våldsbrotten sker, vi måste få veta vad som händer i vår sjuka värld. Det jag vänder mig emot är frosseriet i detaljer som människor verkar gå igång på. Finns det verkligen inget annat vi kan mata våra själar med?

Länk till blogg om underhållningsäckel:
http://30plusiorebro.blogspot.se/2013/09/fine-kalla-mig-pryd-da.html



tisdag 16 september 2014

Återvinner! Filosoferar över Steve Jobs kloka visdomsord

Det är dumt att upprepa sig. Har man skrivit ett bra inlägg i en annan blogg är det bra att återvinna. Jag tror på återvinning av ord, så håll till godo;



torsdag, maj 15, 2014

Steve Jobs och fundelerande över samhällets mallar

Jag tog en skärmdump av mitt skrivbord och ska nu filosofera lite över innebörden i Steves ord

















Jag har aldrig någonsin älskat att studera, inte ens när jag var liten. Det enda som var roligt i skolan var att få lära sig läsa och skriva, för då kunde jag själv läsa Bamsetidningarna som jag prenumererade på och jag kunde skriva mina "händelseböcker". Man tog ett A4-papper, vek det på mitten, ritade en teckning på framsidan med en spännande titel, man fyllde två sidor med intriger och streckgubbar (nej, att rita har aldrig varit min starka sida) och på baksidan skrev man SLUT med de färgglada kritorna. Min låda hemma var proppad med såna böcker och i skolbänken fanns det fler av "mina" böcker än skolböckerna.

Under högstadietiden gled jag mest runt. Som jag har skrivit om i tidigare blogginlägg så hade jag väldigt svårt att lära mig och det enda roliga var att spela kort på håltimmarna och spana på pojkarna. När gymnasievalet skulle göras och man fick fundera på vad man VILLE göra med sin framtid så kom jag bara på en enda sak jag tyckte var roligt; att skriva. Efter ett plågsamt år där allt som kunde gå fel också gjorde det på medieprogrammet fick jag nog och tog många års "studieuppehåll" för att i trettioårsåldern ta mig i kragen och läsa komvux och ta mig in på universitetet.

Nu när jag är här så funderar jag;  är detta vad jag vill? Jag är glad att jag tagit mig så här långt, liksom för att bevisa för mig själv att jag inte är så värdelös som mina lärare i grundskolan försökte få mig att tro. Men det är svårt, och det är inte så roligt. Allt som rör socialt arbete, all historia, all forskning är intressant och jag känner att jag ser på samhällsstrukturen på ett helt annat sätt nu. Att börja se på ett samhällsproblem från olika perspektiv är kunskap jag inte hade velat vara utan. Socionomprogrammet lyfter verkligen fram alla sorts människor, och fördomar man haft utan att veta om det suddas bort mer och mer.

Det som inte är roligt är formen, den stela fyrkantiga formen som universitetet innebär. Jag förstår att den är utformad som den är för att passa den stora målgruppen. Ett system som ska vara rättvist och enkelt att bedöma.

Det är ju bara det... att jag hatar fyrkanter!

Jag har aldrig passat in, alltid varit liiiite fel för att passa in i den perfekta mallen.

Som så många gånger förr så fundelerar jag över livet och min roll i det. Det måste ju finnas en mening med att jag föddes som en trubbig trekant i en fyrkant på en rund jord.

Eller..?

Mina 3 listor


Jag kan utan problem räkna upp minst hundra saker på rad som jag är fullkomligt värdelös på. Ge mig lite mer tid så kan jag räkna upp hundra till som jag klarar av men som jag vet att många klarar av att göra så mycket bättre.

Nej, detta är ingen gråtblogg, inte heller söker jag er sympati. Det jag skrev ovan är fakta.

Det finns en tredje lista också, där jag spaltar upp saker som jag är riktigt bra på!

Den första listan, den jag rabblar för mig själv under de svartaste dagarna, den förtjänar inte min tid! Om det mot förmodan finns något på den listan som jag skulle vilja vara mindre värdelös på, ja då får jag väl försöka slita. Men inse fakta, jag kommer nog vara för lat för att orka kämpa i motvind. Varför lägga all världens energi på saker som andra, som har fallenhet för det, kan få göra istället?

Den andra listan, där måste jag jobba med mig själv. Acceptera att det är ok att bara vara ok. Förstår ni hur jag menar?  Om jag löser det, resultatet blir godkänt kan jag då inte bara vara nöjd med det ÄVEN om det finns de som klarar av det bättre?


Den tredje listan, det är den som ger mig energi och självförtroende. Den tredje listan är den som visar mig min uppgift på jorden. Den sista listan gör mig Glad och den ger mig mening!



Om ni också har såna här listor vill jag ge er ett råd (som jag själv försöker följa);

SKIT FULLKOMLIGT i den första listan, om det inte är något på den listan som du behöver för din överlevnads skull, men lägg då inte mer energi på det än att peta ner det till lista två.

ACCEPTERA lista två! Man måste faktiskt inte vara bäst på allt, det räcker att bara vara ok.

FOKUSERA  på lista nummer tre. Det är där du hämtar din styrka och glädje!














måndag 15 september 2014

Antifyrkant som vägrar passa in

Jag har en blogg, till och med två. Varför har jag då skapat en tredje känns som en relevant och vettig fråga? Det handlar om en nystart. En markering i livet!

Min blogg heter antifyrkant för jag är jäkligt trött på de fyrkantiga ramarna som pressats på vår runda jord. Någon idiot måste ha snickrat ihop en ram som blev så rak och symmetriskt och JÄKLA PERFEKT att några fanatiska anhängarna krönande ramtillverkaren till evig härskare och utsåg just dennes ram som den perfekta mallen för mänskligheten. 
 
En del människor är raka och stela och passar in direkt, andra är mjuka och formbara. Sen finns det de som har annorlunda struktur och ramtillverkarna blir förtvivlade och vet inte vad de ska göra av dessa misslyckade varelser. De sågar, bankar och de pressar på hårt. Ibland lyckas de och resultatet blir sällan vackert, men de konstiga varelserna passar in i ramen, det är huvudsaken!

Vissa oformbara och icke raka kan dock aldrig passa in hur mycket det än bankas och pressas. Vad händer då med dessa konstiga varelser? Jo, en av dom skapade en blogg som hon döpte till antifyrkant. Välkommen till hennes värld!