Våren är här... jag sover för lite och nu har tröttheten kommit i fatt mig. Men vad gör väl det? Kvällarna är ljusa och solen har till och med värmt upp en frusen själ som min vid några tillfällen. Allt gott ligger framför mig!
Löpningen (lunkandet som nästan påminner om joggning) fungerar bra. I påskas ökade vi både hastighet (nåväl) och kilometrar (av sju sprang vi cirka fem) och jag tycker nästan det är roligt nu när jag inte hostar tarmarna ur mig och inte behöver lägga mig ner i dödsångest efter tio meter.
I helgen blir det antingen kullarna igen eller så ska vi prova... MÖRDARTRAPPAN!!!
För er som inte vet vad jag talar om kan jag berätta att mördartrappan är en trappa med 427 steg upp till ett cirka 100 meter högt berg (slagghög) som ligger utanför Kumla (eller en del säger att det ligger utanför Örebro... same same). När man kämpat sig uppför denna mördartrappa kan man njuta av utsikten, kolla på konstverken eller fascineras över att det ryker om berget (slagghögen). Sen joggar man ner för berget, nöjd och lycklig. MEN... de senaste åren har det blivit en trend att "besegra trappan" som det så fint heter. När man joggat ner ska man UPP IGEN för denna jäkla trappa. TIO GÅNGER under fem timmar för att göra det helt korrekt. Alla gör naturligtvis inte alla tio varv men att åka och göra fyra, fem varv i trappan efter jobbet verkar vara en naturlig del för många Örebroare. Pratar man om trappan i olika sammanhang finns det alltid några som regelbundet åker dit. Hittills har jag inte försökt mig på detta, jag har naturligtvis gått upp för trappan, flåsande med många pauser och dödslängtan men hittills inte mer än ett varv vartannat år.
Jag hoppas att ni läsare får läsa ett blogginlägg om hur jag "överlevde trappan" på söndag kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar