Sökare

tisdag 21 oktober 2014

En "spökhistoria"

Jag skrev en "spökhistoria" för barn som jag läste på fritids där jag hade vikariat. Jag använde riktiga namn på personal men barnen är påhittade såklart. Det gick hem, det hade varit ganska livlig stämning precis innan, men de satt tysta och lyssnade snällt.


Mysteriet med det öppna fönstret på fritids!


Det var en sen eftermiddag och fritidsledaren Helena på Stora Mellösa fritids höll på att stänga. Det var bara tre barn kvar. Putte, Helmer och Mia.

Utanför fönstret var det alldeles svart, det blåste så att det knakade. På morgonnyheterna hade de varnat för storm.

- Är fönstret öppet nu igen?  Putte, är det du som inte kan låta fönstret vara?

Helena som står i köket och dricker upp sitt kalla kaffe ropar ut till barnen.

- Men, det är ju inte jag.

Putte låter förolämpad när han svarar.

-Jag har inte heller öppnat och det kan inte vara Helmer för han kom precis in.

Mia norpar en överbliven äppelbit när hon går förbi. Helena försöker se arg ut men lyckas inte.

-Förlåt mig!

säger hon och går för att stänga fönstret. Helena ser att någon har lagt en trästav vid fönstret så det varken går att öppna helt eller stänga. Vad konstigt, tänker hon, varför gör man så? Hon tar bort staven och lägger den i en röd plastkorg. Hon stänger fönstret ordentligt och tittar på klockan.
Snart kommer nog era föräldrar och hämtar er
säger hon till Putte, Helmer och Mia.

Putte klagar på att han är trött och Helmer är orolig att stormen ska riva ner träkojan han har hemma och Mia är hungrig, som vanligt. Helena samlar barnen i soffan för att läsa en saga. Hon väljer en bok hon vet att barnen tycker om, men precis när hon ska börja läsa blir det kolsvart i rummet.

- Hjälp
skriker Putte
- Hjälp
skriker Helmer
- Hjälp
skriker Mia.
Hjälp, tänker Helena.

Helena trevar sig ut i köket, hon snubblar på några kuddar som barnen glömt på golvet. Hon skriker till när hon trampar på en legobit. I köksskåpet hittar hon en ask med tändstickor och några värmeljus som hon tänder och ställer på bordet. Det ser ju riktigt mysigt ut tänker hon och tar ett ljus och går tillbaka till soffan för att hämta barnen som håller varandra hårt i händerna. Det sätter sig i köket och Helena bjuder på frukt trots att fruktstunden är över. Mia tar glatt flera bitar.

Putte, Helmer och Mia skrattar åt Helena som skrek när hon trampade på legobiten. De frågar henne om hon skrek för att hon var så mörkrädd.

- Pyttsan heller

svarar Helena samtidigt som lamporna tänds igen.

- Ja ni, det var ju ett kort strömavbrott! Det hann inte ens bli läskigt
säger Helena och pustar försiktigt ut. Strömavbrott är det värsta hon vet, men det vill hon inte berätta för barnen.

Putte, Helmer och Mia springer ut ur köket för att hinna leka lite innan deras föräldrar kommer. De tycker att det var lite spännande med strömavbrottet, men de är glada att det är ljust igen.

Plötsligt känner de hur en kall vind drar in genom rummet, men alla dörrar är stängda. Vad kan det vara?

- Helena, varför är det så kallt
frågar Putte.

- Jag fryser
säger Helmer och försöker krama Mia.

Helena kommer ut till barnen, hon suckar och frågar trött;

- Vem av er har öppnat fönstret igen?

Det blir helt tyst, Putte, Helmer och Mia tittar på varandra.

- Ingen av oss har öppnat fönstret

säger Putte till Helena.

Alla tittar på fönster som nu står och slår. Stormen utanför har kommit närmare.
Dörren in till fritids öppnas och alla hoppar högt.






In kommer vaktmästaren Kurt, han går fram till den röda plastkorgen, tar fram trästaven och mumlar något om att ingen låter honom få laga det trasiga fönstret i fred.










Inga kommentarer: